MONTEBELLO

Fritz von Dardels sommarställe

---

Inledning

Under vintern 1974/75 började jag gå igenom, bland annat, fotografier, räkningar från sekelskiftet, album med akvareller och teckningar av Fritz von Dardel och en handskriven förteckning över ägodelar skriven av Fritz von Dardel 1890, allt tillhörande on sondotter till Fritz von Dardel. Denna uppgift är icke slutförd. Den medförde att jag kom alt intervjua flera medlemmar av familjen von Dardel för att söka identifiera personer på fotografier. Det foto som lockade fram de flesta minnena var en gruppbild från guldbröllopet mellan Fritz och Augusta von Dardel född Silfversköld den 24 juni 1896, firat på sommarstället Montebello, högt älskat av hans barn och barnbarn.

Det primära syftet med denna uppsats har varit att söka få fram så mänga uppgifter som möjligt om husen på Montebello och om livet där under Fritz von Dardels tid. Jag ämnar i första hand hålla mig till tiden 1879 - 1901. Fritz von Dardel köpte Montebello 1879. Efter hand död 1901, bodde hans änka kvar till och med sommaren 1907. För att i någon mån söka en förklaring till varför Fritz von Dardel köpte Montebello just 1879, blir det nödvändigt med några ord om var familjen tillbragte sina somrar före 1879.

Det har varit lätt att samla material till uppsatsen, då berättelser om Fritz von Dardel och Montebello fortfarande är levande bland ättlingar till densamme. Otaliga teckningar och akvareller, ännu i familjens ägo, dokumenterar på ett fotografiskt sätt familjelivet på Montebello. Familjen har generöst lånat ut verk och skissböcker med motiv från Montebello, varav de flesta nu blivit avfotograferade av Nordiska museets bildarkiv, som på så vis utökat sin redan stora samling av bilder från Montebello. Barnbarn till konstnären, Fritz G. Boltenstern och Fredrik von Dardel, har välvilligt och intresserat låtit sig intervjuas muntligen och per brev om sina barndomsminnen från Montebello.” Utan dessa två personers livliga minnen och förmåga att återge dem skulle många detaljer sått förlorade och denna uppsats inte kunnat bli till.

Förutom intervjuerna har material från privata och offentliga arkiv, teckningar och akvareller av Fritz von Dardel i privat ägo, fått ligga till grund för uppsatsen. Hans egna tryckta och otryckta minnes anteckningar har varit en hjälp. Bouppteckningen efter Fritz von Dardel och hans egenhändigt gjorda förteckning över böcker, möbler, konstindustriföremål m.m. har kompletterat varandra, när det gällde att få en bild av hur det såg ut inomhus på Montebello.

Den tryckta litteraturen om sommarlivet under 1800-talets senare hälft har varit ett stöd för att få bakgrunden till utvecklingen av skärgårdsssommarnöjet.

En karta över Montebello har jag funnit i Lantmäteristyrelsens arkiv. Dan kartan upprättades 1870-1874. En karta från 1934 har namnet på Montebello med, men inga hus utsatta. På dagens kartor från området finns inte namnet kvar längre.

Jag har inte, då detta skrives, kunnat få fram uppgifter på vem som ritade och byggde huset. Sökandet efter arkitekt och byggmästare får anstå till ett senare tillfälle. Fritz G. Boltenstern har med sitt minne för detaljer ritat hur rummen var fördelade i de olika husen som hörde till Montebello. En del fotografier ur Nordiska museets bildarkiv tillsammans med teckningar och akvareller i privat ägo ger en god bild av hur huvudbyggnaden och köksflygeln såg ut. Även det skjul vid båtbryggan, där roddbåtarna förvarades på vintern, finns avbildat på två akvareller i familjens ägo. Jag måste helt avstå från att beskriva byggnaderna arkitektoniskt, då mina kunskaper inte räcker till därför.

Till min svärmor, Marianne von Dardel, vill jag rikta ett särskilt tack för det inspirerande intresse jag mött inför denna uppgift, samt för det ekonomiska stöd som gjort det möjligt att mångfaldiga uppsatsen.

Somrar före Montebello

På 1850-talet tillbragte familjen delar av sommaren med hovet på Ulriksdal. Fritz von Dardel reste också mycket på somrarna med Carl XV. Som överintendent var han skyldig att företa inspektionsresor i Sverige under sommaren.

Familjen Fritz von Dardel var konstanta sommargäster på egendomen Råbäck i Västergötland, en gång inköpt av Augusta von Dardels far, Nils August Silfverschiöld. Fritz von Dardel hade hjälpt sin svärfar att iordningsställa huset och verken. Nils August Silfverschiöld dog 1878 och hans son Carl Otto 1879. Det blev aktuellt med arvsskifte och Augusta von Dardels brorsdotter Louise, gift med Carl Klingspor, löste ut de övriga arvingarna och blev ensam ägare till Råbäck, där barnen von Dardel tillbragt så många glada somrar. Kanske var förlusten av tillgång till ett alltid välkomnande sommarhem orsak bill att Fritz von Dardel 1879 beslöt sig för all skaffa ett eget sommarställe åt sig och sin stora familj.

Personerna som levde tillsammans på Montebello

Fritz von Dardel var vid köpet av Montebello 62 år gammal. Hans hustru Augusta, född Silfverschiöld från Koberg i Västergötland, var 53 år. Av deras 7 barn var då endast en gift, nämligen andre sonen Carl, som äktat sin kusin från Neuchåtel, Ebba de Dardel. Äldste sonen, som också hette Fritz, gifte sig 1881 med Matilda Norlin. Georges, son nummer tre, gifte sig med den vackra Lucie Palin samma år Montebello inköptes. Sonen Nils förblev ogift hela sitt liv. Yngste sonen Hans gifte sig 1899 med Eva Leijonhufvud. Den glada dottern Augusta gifte sig 1887 med Carl Hederstierna, sedermera överståthållare i Stockholm., Älsklingsdottern Amelie, yngst i barnaskaran, gifte sig med Gustaf Adolf Boltenstern 1889.]

Augusta och Carl Hederstierna fick aldrig några barn. Hans och Eva von Dardel: barn föddes så sent att de inte har några minnen från Montebello. De övriga fick många barn och alla dessa kusiner tillbragte nästan varje sommar någon tid tillsammans på Montebello. Två av dessa har alltså med sina goda minnen kunnat berätta om livet där och hur det såg ut, Fredrik von Dardel, son till Fritz och Matilda von Dardel, och Fritz G. Boltenstern, son till Amelie och Gustaf Adolf Boltenstern.

Ägoförhållandet och köp av Montebello

Hed utgångspunkt frän de uppgifter som framkommit i de tryckta och otryckta dagboksanteckningarna av Fritz von Dardel, i bouppteckningarna efter William Lindberg, den tidigare ägaren. och efter Fritz von Dardel, har jag kommit fram till följande.

Nils von Höpken, fideikommissarie till Bogesund, Östra Ryds socken, Uppland, hade enligt von Dardel dåliga finanser. Han utnyttjade tidigt stockholmarnas längtan efter natur, bad och luft. Tidigt avstyckades delar av de stora områden som lydde under Bogesund för sommarvillabebyggelse. Ön Storholmen i Askrikefjärden blev sommarhem för punschfabrikören Cederlund, Tegelön arrenderades ut till sommargäster, Velamsund, sommarbostad åt major Edelsvärd, viktigt namn i schweizervillans historia, arrenderades ut av von Höpken, Karlsudd och Tenö udde på Bogesundslandet blev badorter. Listan kan föras läng.

När det gällde Montebello var det en avsöndrad lägenhet från ett ¼ mantal hemman under Bogesund, Tenö gård. Sommargästerna arrenderade marken mi viss tid och ägde husen på marken. De första sommargästerna var troligen familjen William Lindberg. Om William Lindberg själv lät uppföra husen på Montebello eller om Nils von Höpkens far lät uppföra dem i samband med ombyggnaden av slottet Bogesund i början av 1840-talet har jag inte lyckats få reda på när detta skrives. Arrendetiden för William Lindberg löpte på 30 är.

William Lindbergs dog 1877. Dödsboet önskade sälja Montebello för 25 000 kr. Von Dardel skriver att något år före 1879 hade Lars Hiertas änka blivit erbjuden att köpa det för 90 000 kr. När von Dardel förhandlade med sonen Lindberg och von Höpkens representant om Montebello 1879, skrev han i dagboken att "området är utarrenderat på 30 år, af hvilka endast 14 återstå, hvarefter det beror på egarens till Bogesunds nåd, ifall kontraktet kommer att förnyas. Emellertid har innehafvaren af Bogesund, för den händelse så ej sker, förpliktat sig och sina arfvingar, att godtgöra arrendator genom att inköpa af honom eller hans hyresgäster å tomten uppförda byggnader”.

Von Höpken ville göra ett nytt kontrakt med von Dardel, rom skulle vara till von Dardels nackdel. Fritz von Dardel blev misstänksam, då han visste att von Höpken hade problem med sina kusiner von Knorring och hade skulder.

I bouppteckningen efter William Lindberg står det, all Montebello "är arrenderat till och med den 14 mars 1892". Av detta kan man sluta sig 1ill att Lindberg tillträdde 1862. När fadern till den von Höpken, som förhandlade med von Dardel, tillträdde sitt fideikommiss 1858, planerade han och påbörjade ombyggnaden av Bogesund. Uppdraget utfördes av arkitekt Thor Nedelplan och efter dennes död 1863, slutfördes arbetena av Medelplans lärare vid Konstakademien, professor F. W. Scholander. När Tindberg tillträdde Montebello pågick ombyggnadsarbetena för fullt på Bogesund.

Scholander var en gammal vän till Fritz von Dardel. Scholander var också vän till fabrikören och arkitekten Pehr Johan Ekman, som 1858 startade en fabrik för färdiga snickerier, framför allt lövsågade dekorativa, som prydde så mänga sommarvillor som byggdes på den tiden. Dat återstår att undersöka om någon av eller båda dessa herrar kan ha haft något att göra med Montebellos tillkomst.

En annan ledtråd som återstår att följa, finns i det faktum att William Linbergs hustru var född Thavenius. I Scholander-arkivet på Kungliga Biblioteket i Stockholm finns byggmästare Thavenius nämnd tillsammans med Scholander i ett protokoll för ombyggnad av Sankta Clara kyrka i Stockholm. Man kan förmoda att herrarna arbetade tillsammans. Medlemmar av familjen Thavenius bebodde två villor på Tenö udde enligt förteckningen av 1888 över sommarvillor och dess ägare, Fritz von Dardel nämner i sin dagbok att han haft "änkan Lindberg" till bordets. Familjerna tillhörde alltså samma umgängeskrets i Stockholm.

Familjerna von Dardel och von Höpken umgicks också i samma kretsar i stockholmssocieteten. Detta hindrade inte att varje gång Fritz von Dardel skulle förhandla med von Höpken gjorde han det med en viss motvilja. Han tyckte von Höpken var en besvärlig herre. 1891 skrev han i sin dagbok "jag har förnyat på 16 är mitt arrendekontrakt å Montebello. Min måg Hederstierna har fört långa förhandlingar härom med Höpkens ombud häradshövding v. Engeström, Jag kommer att få betala 250 kr. om året, men vid kontraktstidens slut tillfalla samtliga mina byggnader därstädes ägaren av Bogesund. Tenö gård tager han tillbaks". Detta kontrakt hade föregåtts av värderingar av husen under sommaren. 3 gode män värderade byggnaderna till 13 000 kr. I bouppteckningen efter Fritz von Dardel står upptaget bland tillgångarna "de år lärmenheten Montebello uppförda byggnaderna hvilka emellertid den 14 mars 1908 med eganderätt tillfalla innehafvarens af Bogesunds fideikommies". Det där upptama värdet av dessa byggnader var 5700 kr.

Enligt ett meddelande till Nordiska museet lät von Höpken riva husen på Montebello 1917. Han hade tydligen hälft hyresgäster där sedan Augusta von Dardel lämnade Montebello för gott 1907. Han skulle ha varit trött på "allt tjat" från hyresgäster, lät riva husen och det enda som finns kvar idag är grunden till huvudbyggnaden och till köksflygeln.

Geografisk miljö

Montebell0 låg på en udde SV om Vaxholm, i Östra Ryds socken, Danderyds skeppslag, Uppland, Stockholms län. I N gränsar udden till Pålsundet, i S till Tenöviken. I Ö breder Södra Vaxholmsfjärden ut sig. Uddenligger på Bogesundslandet. Montebello var en lägenhet avsöndrad från Tenö frälsehemman under Bogesunds fideikommiss. Tenö gård lår på andra sidan Tenöviken, SO om Montebello. Den är också riven. Slottet Boresund låg V om Montebello, på andra sidan av Kistaviken. Marken tillhörig Montebello arrenderades ut på 30 år 1852 och byggnaderna ägdes av den som arrenderade. Husen på Montebello var byggda på ofri grund.

Från V ledde en väg in på Montebellos mark, förbi trädgårdsland med ett drivhus och gångar på båda sidor om vägen. Trädgården var stor, många bigarrå- och äppelträd och t.o.m. sparrisodlingar fanns på von Dardels tid. Drivhuset försåg huvudbyggnaden med krukväxter och palmer. Man fortsatte förbi bergbäckar med väg och gängar och en åker på höger hand. Innan man kom fram till huvudbyggnaden var vägen omgiven av park med vägar. Huvudbyggnaden vette mot Ö, mot utsikten över Södra Vaxholmsfjärden. En grusplan med lummiga okar omgav huset. I vinkel mot huset, åt NV, låg köksflygeln, förbunden med huvudbyggnaden genom en trättrottoar. Längre ät V låg stallet med ett uthus bakom. Ännu längre ät V låg ett hönshus. Bakom köket ledde en stig ner till torrtoaletten i en norrsluttning. Torrtoaletten kunde ta emot tre personer på en gång.

Framför huvudbyggnaden bredde 4 gräsplaner ut sis ner mot vattnet och badbryggan. Grusgångar gick emellan gräsplanerna. En gångväg gick längs stranden i S vid Tenöviken, Badbryggan längst ut på udden var en gammal pråm, som den tidigare ägaren William Lindberg låtit sänka ner i vattnet. Man kan fortfarande se spår av den. Halva den sänkta pråmen blev brygga, den andra halvan badhus med nedsänkt träsump. En gångväg som gock norrut längs Pålsundet ledde förbi ett skjul där "båtarna förvarades om vintern , så småningom också förbi trädgårdsmästarbostället med tillhörande uthus. Längst i NV låg en äng över vilken en telegrafledning finns markerad på kartan från 1870 – 1874. En åker fanns i NV hörnet av denna äng. Från denna äng gick två mindre bryggor ut i Pålsundet.

Hela udden var rikt bevuxen med ekar. Fruktträd av flera slag kommer mina meddelare ihåg. På planen framför huvudbyggnaden i Ö fanns en rund blomsterplantering med en trädgårdsstaty i mitten, en naken figur. Den finns avbildad i ett litet skissblock i privat ägo. Denna teckning samt en teckning i den handskrivna dagboken av en hop badande nakna sjömän är de enda jag sett där Fritz von Dardel avbildat den nakna människokroppen.

På Montebello fanns också en lekstuga, som Fritz von Dardel lät bygga åt sin dotter Amelie på hennes 13de födelsedag den 14 augusti 1879.

På andra sidan Pålsundet, på Vaxön, kunde man se villan Monte Christo, på von Dardels tid militärboställe, på Lindbergs tid ägdes den nav kapten Sterky, far till socialistledaren Fredrik Sterky. Tenö gård var närmaste grannar på andra sidan Tenöviken. En arrendebonde med hustru och dräng skötte gården. Gården måste någon säng ha hyst sommargäster, ty von Dardel nämner i den handskrivna dagboken att sommaren 1891 kommer "dr Svalander som har sitt sommarnöje på Tenögården" över till Montebello och tittar till sonen Nils som skadat ett ben. Tenö udde och Karlsudd, båda hörande till fideikommisset Bogesund, var redan bebyggda med sommarvillor.

Vid Pålsundet låg en stuga utanför Montebellos mark, i vilken bodde en vakt, som hade till uppgift att ha uppsikt över befästningarna vid sundet. Pålar var nedslagna i vattnet och de lämnade blott en smal passage genom vilken inte större båtar kunde komma igenom. När bron byggdes över till Vaxön, förstördes en del av befästningarna på land.

Huvudbyggnadens exteriör

Huvudbyggnaden, som troligen kom till under en tid då den s.k. Schweizer arkitekturen var mönsterbildande för sommarnöjen, var en god representant för vad som ibland kallas "snickarglädje". Verandor med pelare och balustrader, lövsågade lister, friser, dörr- och fönsterfoder, spröjsade fönster och glasdörrar, allt som kännetecknade schweizserstilen kunde man se på Montebello. Fredrik von Dardel talar om Montebellos moriska snickarprakt och Fritz G. Boltenstern om krokan under samtal om Montebello.

Huvudbyggnaden var en stor tvåvåningsbyggnad i trä. Grunden var av otuktad sten. Taken var av plåt. Byggnaden var symmetrisk, övervåningen mindre än övervåningen. Åt Ö, mot sjön, sprang verandorna ut från den centrala huskroppen och emellan sköt salongen och det däröver liggande sovrummet ut. Ovanför sovrummet reste sig ett torn. Trapporna från verandorna hade blomsterkrukor på nästan varenda steg. På entréfasaden sköt serveringsrummet, en del av hallen och ett av sovrummen ut från huskroppen. Utanför hallen låg entréverandan. Alla verandorna var uppburna av pelare och hade balustrader med lövsågade dockor.

Huset var gulmålat och en del av snickerierna, foder, lister och paneler var vitmålade. Både övervåningens och bottenvåningens gula väggar hade rektangulära fält av rödmålad fjällpanel.

Det centrala taket var valmat. De östra verandorna hade tälttak som avslutades med en knopp. Entréverandan hade trefallstak. Andra utsprång på huset hade pulpettak. En skorsten fanns på det centrala taket.

Alla fönster och glasdörrar ut till verandor var spröjsade. Inga fönsterluckor fanns på huvudbyggnaden.

Planlösningar av husen på Montebello

Huvudbyggnaden

På den västra fasaden fanns en veranda med ingångsdörr till en hall. Till vänster ledde en dörr in till serveringsrummet, vilket hade en utgång åt norr, till den trättrottoar som länkade samman köksflygeln med huvudbyggnaden. Strax till höger i hallen ledde en dörr in till det sovrum som alltid beboddes av Fritz och Augusta von Dardels ogifte son Nils. Från hallen ledde på vänster hand en trappa upp till övervåningen. Till höger om trappan fanns en dörr in till salen. I salen fanns en kakelugn. Mina meddelare kommer bara ihåg en kakelugn, medan en meddelare till Nordiska museet talar om flera kakelugnar, vilket också Fritz von Dardel för i den handskrivna dagboken. Rakt fram i hallen var en dörr till salongen. På höger sidan i hallen ledde en dörr in till en liten korridor, från vilken man kunde nå ett litet gästrum, där oftast några av barnbarnen bodde, samt även Fritz von Dardels sovrum på SÖ gaveln.

Från salongen kunde man nå de båda verandorna på NÖ respektive SÖ hörnet av fasaden. Fritz von Dardel kunde från sitt sovrum gå direkt ut till "sin" veranda och salongen. Från hans sovrum ledde en vindeltrappa direkt upp till hans hustrus rum som låg rakt ovanför. Övervåningen var mindre än bottenvåningen. Trappan från nedre hallan ledde till en övre hall i NV delen av huset. Två mindre sovrum lår åt NÖ. En torrtoalett låg rakt i N., Ovanför salongen, med utsikt över Södra Vaxholmsfjärden låg det stora sovrum som ofta användes av dottern Augusta och någon Carl Hederstierna. Utanför fanns en stor garderob. Augusta von Dardels sovrum låg rakt ovanför Fritz von Dardels i SÖ med vindeltrappan i SV hörnet av rummet. I V och SV på övervåningen låg två mindre sovrum och en stor garderob, Det fanns en vind i huvudbyggnaden, svåråtkomlig och lite använd utom då flaggan skulle hissas i tornet.

På den SÖ verandan satt Fritz von Dardel och arbetade. Barnbarnen vår välkomna att sitta och måla och rita där. Den andra verandan var Augusta von Dardels domän, där samlades familjens damer, döttrar och svärdöttrar, skyddade mot solen av rullgardiner för öppningarna mot de vatten som omringade Montebello från tre håll.

Köksflygeln

Köksflygeln var en byggnad med halv övervåning. En trappa ledde upp till ingången på S fasaden in i en förstuga med en innertrappa rakt fram som ledde upp till övervåningen. Det fanns en telefon som satt på väggen i farstun. När telefonen installerades har jag icke kunnat fastställa. För inturbansamtal fick man gå ner till den lilla stugan vid Pålsundet, där vakten bodde.

Trädgårdsmästarbostället

Ursprungligen var detta hus troligen en enkelstuga. Då fanns ett rum, ett kök och ett tvätt- och strykrum. I köket fanns en pannmur. Ett rum som låg till höger om tvätt- och strykrummet användes troligen av trädgärdskullan som anställdes över sommaren. När trädgården senare arrenderades ut byggdes bostaden ut till vänster om rummet och köket.

Stallet

Stallet låg V om huvudbyggnaden och hade i sin södra del ett utrymme som föret användes som stall, senare som ladugård. Det största utrymmet mitt i byggnaden var vagn- och mangelbod. Två mindre rum på norra gavel användes det ena för väskor och tvättkläder, det andra som bostad åt gårdskarlen.

Underhåll och reparationer

Taket på huvudbyggnaden målades ibland. Bryggan tjärades också vid flera tillfällen. Taket var badhuset var dåligt och fick ett nytt tegeltak. När Montebello skulle överlämnas, enligt kontraktet, till Nils von Höpken hösten 1907, gjordes en del smärre reparationer.

Inventarier

När Fritz von Dardel övertog kontraktet på Montebello efter William Lindberg ingick även inventarier och han skrev i sin dagbok att han fann bohaget anspråkslöst och enkelt. I bouppteckningen efter William Lindberg står inventarierna inte upptagna under rumsrubriker utan är samlade under rubriker som "Kökssaker", "Husgeråd", "Sängkläder" och "Diverse". Man kan alltså inte fastställa vilka möbler som stod i vilka rum. Bland sittmöbler finne upptagna 7 soffor, 2 emmastolar och 24 stoppade dito. 18 rottingstolar och 24 trädgårdsstolar finns med. För hygien finna ett badkar i koppar upptaget, något som inte finns med i bouppteckningen efter Fritz von Dardel. Där finns också nämnt 2 lavoarer med tillbehör och 6 tvättbord med tillbehör.

Att döma av bouppteckningen efter Fritz von Dardel var Montebello rikt möblerat på hans tid. Inventarierna står upptagna under rumsrubriker. Huvudbyggnaden var väl rustad för att ta emot söner och döttrar med familjer och gäster. I andra byggnader på tomten fanns sovrummen för tjänstefolket. Möblerna i dessa finns också med i bouppteckningen.

På V-fasaden låg huvudingången på verandan. En tambur (hall) var det första man kom in i, möblerad med 2 bord och 12 pinnstolar. Ett av borden stod intill en vägg och hade en mahognyhylla och en spegel ovan för. Barnbarnen lade sina sommarhattar nå bordet, när de kom in efter lekar ute. Här som i de flesta rummen stod en blomsterurna på piedestal. Ett paraplyställ stod på golvet. Jämfört med andra rum hängde få tavlor på väggarna, endast 2 litografier och 2 akvareller av icke uppgivna upphovsmän. Den enda belysningen var en fotogenlampa och 2 lampetter. I detta rum lekte Fritz von Dardels barnbarn, när det regnade och här dukades extra matbord för de yngre vid större kalas. Från hallen ledde dörrar till flera rum. Rakt fram låg salongen med utsikt över Södra Vaxholmsfjärden. Det är det enda rum jag funnit avbildat på en akvarell. Fritz von Dardels stora tub på ställning stod här, lätt att ta ut nå någon av verandorna. Rummet var rikt möblerat med soffa och flera vilstolar, korgstolar, flera större och mindre bord. På ett av borden låg en ylleduk. Två blomsterbord och en blomsterställning fyllda med krukväxter fanns i salongen. En palm bidrog till grönskan i rummet. I taket hängde en ljuskrona av brons med glas. På bordet i salongen låg alltid böcker. Sonen Nils som var en bokmal såg till att böckerna ständigt förnyades. På väggarna hängde 1 akvareller av Fritz von Dardel. En akvarell av A. Axelson fanns där. A. Axelson hyrde en ateljé av Fritz von Dardel på Blasieholmstorg 14, Stockholm, och hade varit långsam med att betala hyran. Fritz von Dardel tröttnade en deg på detta och målade in dalkullor på en av Axelsons akvareller som avbildar Solna kyrkport. Denna tavla blev sedermera hyresersättning och fick hänga på Montebello. Under en resa i Italien inköpte Fritz von Dardel en gouache av G. Battista, Marin vid Sorrento, som också prydde väggarna i salongen. En konstföreningsvinst, an akvarell av fröken Schenson, Neger hållande ett fat med frukter, hörde till salongens inventarier, liksom en grupp i gips föreställande Amor och Psyche, en reproduktion av Sergels verk som Fritz von Dardel fått i gåva av drottning Lovisa. Till konstföremålen hörde diverse dosor av silver och porslin.

För fönstren hängde gardiner och här liksom i de flesta rummen fanns rullgardiner. I salen som låg i NÖ gaveln med utsikt över fjärden mot Vaxholm i Ö och Pålsundet i N, med utgång till den veranda som ansågs vara Augusta von Dardels, fanns en kakelugn. Den finns avbildad på åtminstone två tekningar av Fritz von Dardel. Den låg på södra väggen i salen och var omgiven av en dörr till salongen och en till hallen. I NV hörnet av rummet ledde en dörr till serveringsrummet. Matsalen var väl rustad för att ta emot dan stora familjen; matbordet hade tre löga skivor, där fanns två serveringsbord, två runda bord och 15 rottingstolar. Ett blomsterbord hörde till möblemanget, liksom en avdelningsskärm som Fritz von Dardel hade målat till sin hustru på någon av hennes födelsedagar.

Inte mindre än 10 större och 15 mindre akvareller och 2 pasteller av Fritz von Dardel prydde väggarna i detta rum. Den som mina informanter med säkerhet vet fanns i matsalen var en tavla föreställande en fest vid hovet, man ger gästerna gå ner för en trappa. Fritz von Dardel skrev den 24 oktober 1878 "jag har fått infallet att söka efterhärma min vän Scholander och är sedan 14 dagar mycket upptagen af en serie 1 ½ fot höga akvareller, Detta arbete roar mig synnerligen, och jag har redan fullbordat en "Midsommar vid Ulriksdal", där man i förgrunden får se Carl XV och drottning Lovisa. Liksom en "Picknick i det gröna", där jag som huvudfigur insatt den fete och jovialiske Claes Cronstedt med glaset i hand. Nu håller jag på med en "Supé på Stockholms slott". Kung Oscar och hans rådgifvare intaga hedersplatsen", Alla dessa här nämnda tavlor fick hänga på Montebello, liksom Promenad i Kungsträdgården. I salen visa ett förgyllt väggur, krönt av en tupp, tiden, 2 lampetter och 1 fotogenlampa lyste upp. En yllebordduk står upptagen i bouppteckningen. Den enda matta som nämns är en vaxduksmatta.

Fritz von Dardels sovrum var samtidigt hans arbetsrum. Verandan utanför rummet på SÖ gaveln var också ateljé. Det var Fritz von Dardels domäner på Montebello. Från sovrummet kunde han nå sin hustrus sängkammare på övervåningen genom vindeltrappan. I sovrummet stod en säng, ett skrivbord och 4 andra bord. En vilstol klädd mej skinn och 7 mindre stolar hörde dit, liksom en byrå och en kommod med servis, En avdelningsskärm slår upptagen i bouppteckningen, också en bokhylla och en annan hylla för krukor och småsaker. Bland konstverken fanns akvareller av von Dardel själv, ett verk av Anton Mellby, Landskap med quarn, en gåva av konstnären och ett verk av Eugen Lamy, Fritz von Dardels lärare i akvarellmålning i Paris 1839.

Sonen Nils sovrum i SV gaveln var lika bekvämt möblerat som de övriga sovrummen. Det var det enda rummet som var utrustat med 2 spottlådor. 7 akvareller av fadern Fritz hängde där. Det lilla sovrummet på bottenvåningen, mellan Fritz von Dardels och sonen Nils, användes av barnbarnen. Det var möblerat med flera sängar, kommoder och lavoarer.

Augusta von Dardels sovrum låg rakt ovanför Fritz von Dardels, med trappan i ena hörnan. Det är det enda rummet som kallas sängkammare i bouppteckningen, samma gäller hennes sovrum i bostaden på Blasieholmstorg. Hon sov i en större mahognysäng och kunde vila under dagen på en schäslong, eller i en gungstol med broderad dyna, in broderad dyna låg också i en korgstol. Ett spelbord hörde till rummet och för toalettbestyr fanns ett toalettbord och en kommod med marmorskiva och servis. Det stod böcker i en hylla. Ett arbetsskrin med plysch och broderier hörde till inventarierna. 6 akvareller till vilka upphovsmännen icke nämns i bouppteckningen hängde på väggarna, och liksom i övriga sovrum, en spegel.

I övriga sovrum på övervåningen var möbleringen likartad. Där fanns en schäslong eller en soffa i de vuxnas sovrum. Det stora gästrummet på övervåningen låg rakt i Ö och hade persienner för fönstren. I en del av sovrummen fanns förutom en byrå också ett skrivbord. Nästen alla hade akvareller av Fritz von Dardel på väggarna.

De två verandorna på varsin hörna av den Ö fasaden var möblerade med trädgårdssoffor, korgstolar och bord. På Augusta von Dardels veranda, damernas veranda, på NÖ hörnet, fanns också en schäslong med lösa dynor. På Fritz von Dardels veranda hängde en turkisk lykta. För att få skydd mot solen fanns på båda verandorna rullgardiner. Trapporna som ledde nor till grusplanen var fyllda med krukväxter länge kanterna.

I december 1889 skrev Fritz von Dardel i sin dagbok "mitt vänstra öga var fölorat, men det högra fullkomligt felfritt". Han hade just besökt en ögonläkare. Redan ett par år tidigare hade synförmågan på vänster öga minskat, vilket måste ha varit hårt för konstnären Fritz von Dardel. I början av 1890 skrev Fritz von Dardel sitt testamente och började ordna sina dagboksanteckningar. Samma år skrev han Bokförteckning jemte uppsats öfver konstföremål &, i vilken han noterade hur föremål och tavlor kommit i hans ägo. Ett "m" eller "Montebello" markerar där de tavlor som fanns på Montebello. En del har han beskrivit i sina dagboksanteckningar. Han fyllde ständigt sina skissböcker med studier och gjorde akvareller efter dem, ofta blev de färdiga just på Montebello. Vid guldbröllopet lottade Fritz von Dardel ut 25 tavlor med motiv från resor utomlands och från Montebello i familjen.

Tjänstefolket kom till serveringsrummet i NV av huvudbyggnaden via en trättrottoar från köksflygeln. I serverinserummet förvarades glas, husgeråd och porslin i 2 större skåp, 1 skänk och 1 byrå. Lackerade brickor fanns till handa. Borstar, skyfflar, 1 stege och 1 brandspruta hade sin plats i serveringsrummet.

I köksflygeln fanns på nedre botten ett sovrum i NV, i vilket kokerskan sov. Detta, liksom de två sovrummen på övervåningen, var enkelt möblerat. 1 liggsoffa, 1 byrå, 1 kommod med tillbehör, 1 fällbord och 4 stolar var allt som fanns. I det ena rummet på övervåningen fanns 2 sängar, 1 byrå, 1 kommod med tillbehör och 3 rottingstolar och 1 bord. I det andra rummet låg bara en person. I köket i köksflygeln stod vattentunnan som fylldes med vatten uppburet från sjön. 1 diskbänk, 1 skänk, 1 bord och 4 trästolar var det enda som fanns för övrigt. I den primitiva källaren under köksflygeln fanns ännu en vattentunna, 2 vattenflaskor av järnbleck och 2 isskåp. 1 filtrerapparat gom användes för att få ett klart dricksvatten stod i källaren. Dricksvattnet hämtades i en källa närmare Tenö gård.

I trädgårdsmästarbostället fanns ett rum lika enkelt möblerat som övriga tjänares rum, i vilket trädgårdskullan skulle ha bott. Hur trädgårdsmästaren hade möblerat står ej nämnt i bouppteckningen. Enligt mina informanter lås tvätt- och strykrum i trädgårdsmästarbostället nere vid sjön. I bouppteckningen finns upptaget bland inventarierna 1 pannmur, 2 byksåar, 1 träbalja, 1 stort tvättbord, 2 strykbräden och 1 strykugn med 14 strykjärn.

Sommaren 1907 blev den sista för familjen von Dardel på Montebello. Kontraktet med von Löpken löpte ut den 14 mars 1908. Alla tavlor och konstföremål delades i 7 delar till barnen. Augusta von Dardel avstod från sin del. Barnen fick ta för 100 kr var av möblerna på Montebello och resten av bohaget såldes på auktion.

Tjänstefolk

Det fanns alltid minst 4 kvinnliga tjänare och en gårdskarl på Montebello. Gårdskarlen, som hette Karlsson, enligt mina meddelare, hade till uppgift att hämta ved och vatten, samt att varje morgon ro till Vaxholm och hämta färskt bröd. Han rodde också medlemmar av familjen von Dardel och gäster från och till Tenö brygga. Det var gårdskarlen som rodde och hämtade varor söm kom från stan på ångbåt till Tenö brygga. Augusta von Dardel hade alltid ca Kammarjungfru med på Montebello. Kammarjungfru hade hon haft från första dagen av sitt äktenskap. Den första mina meddelare kommer ihåg hette Sophie Carlsson. Hon efterträddes av Anna, vars efternamn jag ej lyckats hitta. Kammarjungfrun bistod Augusta von Dardel vid av- och påklädning, kammade hennes hår och ordnade det för att sätta på en mössa eller en hårprydnad gjord av sammetsband och spetsar. Kammarjungfru följde Augusta von Dardel ner till matsalen, där frukosten serverades. Kammarjungfrun hjälpte också till all servera vid bordet.

Kokerskan hette Emma och hade hjälp av flera jungfrur. På kvällarna kunde det hända att Fritz von Dardels barnbarn slog sig ner bland tjänarna, som satt och vilade på kökstrappan. Anna, kammarjungfrun, tog ibland upp vd säng som lydde: "Uti Vermeland en fager tärna bodde, och många friare till henne gnodde....."

Tjänarna intog sina måltider i kokerskans rum i köksflygeln. På Emmadagen kunde hela tjänarskaran dra ut på en äng alldeles vid infarten till Montebello, invid on lada, och ha kaffekalas. Det hände att barnbarnen var med då.

Amelie Boltenstern brukade ha en barnjungfru med för att passa pojkarna Boltenstern som var yngst bland barnbarnen. Tjänstefolket skötte alla till hushållet hörande sysslor, i vilka ingick att tömma pottor och hin kar i de många sovrummen. På Fritz von Dardels tid fanns också en betjänt, som samtidigt var kusk. Det fanns ett stall med plats för en häst och vagn, som användes för att hämta gäster vid Tenö brygga vid större kalas. Tjänstefolket kom med från Stockholm, men en köksa kunde anställas över sommaren.

Trädgården sköttes till att börja med av en anställd trädgårdsmästare och hans hustru. Senare arrenderades trädgården ut. Trädgårdsarrendatorn bodde i ett hus vid Pålsundet under sommaren och flyttade upp i köksflygeln över vintern. Han och hans familj hade också som uppdrag att iordningställa Montebello tills familjen kom ut till sommaren. Den som arrenderade höll höna och gris. Enligt mina meddelare flyttade den siste trädgårdsmästaren till Vaxholm, då arrendet med von Höpken löpte ut.

Resor till och frän Montebello

Fritz von Dardel hade besökt Tenö innan han köpte Montebello, Hur han då kom dit, vet jag inte, men troligen med båt. Ångbåtstrafiken mellan Stockholm och Vaxholm var daglig sedan mitten av 1850-talet. Beviset för att han varit där är att han tagit upp i sin förteckning över ägodelat bland egna akvareller "Tenö bondstuga 1873", "Dto gård 1875", "Dto brygga 1878" och "Dto vägen från Montebello 1878". Första gängen han besökte Montebello som spekulant var i januari 1879 med sonen Lindberg. De färdades dit i släde.

Färdsättet för familjen de somrar de tillbragte där var med ångbåt. Familjen bodde i det s.k. Douglasska huset, senare också kallat det Dardelska, Blasieholmstorg 14. Det var inte längt för dem att ta sig ner till Logärdstrappan eller Blasieholmskajen, där båtarna med destination Vaxholm låg. Den kajen var stenlagd sedan början av 1870-talet.

När Augusta von Dardel flyttade ut hushållet för sommaren, avgick ett stort flyttlass från Blasieholmstorg till båten. Båten fick lägga till vid Montebellos egen brygga. Det var ett undantag och krävde specialtillstånd. Montebellos innevånare for i vanliga fall till Tenö brygga. Augusta von Dardel lämnade sällan Montebello under sommaren. De herrar som arbetade i Stockholm for in på morgonen, vid 9 tiden, och återkom på eftermiddagen vid 15:15, Herrarna hade med sig tidningar från Stockholm. Det fanns en postlåda för alla Tenöbor och för Montebello vid Tenö brygga. I handskrivna dagboken tecknar von Dardel "dagliga passagerare" 1880. Porträtten är av fabrikant Lamm, veterinär Lindkvist, Mr Rehn, fängelsedirektör Ulfsax, hovrättsrådet Leuhusen, flickskolerektor Norinder, herrar Stenberg Geber, Nachmanson och Uddenberg.

Kom del gäster till Montebello, anlände de också med båten till Tenö brygga, varifrån de hämtades antingen med någon av de två roddbåtar som fanns på Montebello eller med häst och vagn. Senare hände det att några av familjemedlemmarna cyklade från Stockholm till Montebello. 1898 skriver Fritz von Dardel att "dottern Auguste och hennes man kommo följande dagen ridande på velocipeder".

Några år efter sekelskiftet gjorde bröderna Boltenstern, dottersöner till Fritz von Dardel, utflykter till Montebello på vintern. De åkte skridskor från Djurgårdsbron ut till det stängda Montebello. Det hände att de tog båten tillbaka till Stockholm, men oftast åkte de skridskor tillbaka till Stockholm också.

Hushåll

Det var ett stort hushåll på Montebello. En stor tjänarstab garanterade att livsföringen inte skilde sig märkbart från den vanliga inne i staden. Vad mina meddelare kommer ihåg så stod damerna i familjen för hushållet i turordning. Den som var mest där, Amelie Boltenstern, blev också den som främst ledde hushållet. Maten planerades tillsammans med kokerskan. Varje vuxen familjemedlem betalade kr 1.50 per middag enligt mina meddelare. De barn som var för små för att sitta med vid bordet, betalade troligen inte något heller. Maten beställdes från Stockholm och kom ut med ångbåten. Gårdskarlen hämtade den vid Tenö brygga med roddbåt. Gårdskarlen rodde också varje morgon till Vaxholm och hämtade färskt bröd. En av mina informanter tror att det därtill också bakades bröd med tanke på det stora antal personer som bodde där varje sommar.

Vatten till hushållet hämtades nere i sjön. Gärdskarlen bar upp det med ett ok och två hinkar. Vattnet förvarades i en stor tunna i köket och i två förvaringskärl i källaren. Dricksvattnet filtrerades i en apparat i källaren. Förutom vatten till måltiderna intogs rödvin blandat med vatten, Fritz von Dardels favoritdryck, en vana han troligen medförde från Schweiz. Annars var inte Fritz och Augusta von Dardel intresserade av alkohol. Troligen förekom inte daglig snaps. Mjölk fick man från Tenö gård och från trädgårdsmästaren som höll ko.

Avlopp fanns inte. Vatten och avskräde slängdes i en backe, Ved att elda med kom med vedskuta till Montebellos brygga. Den kördes med skottkärra upp till köksflygeln. Det fanns ett isskåp i källaren att förvara ömtålig mat i, en isstack fanns för isen.

Svamp användes i matlagningen. Båda mina meddelare kommer ihåg att man plockade svamp, champignoner framför allt. Alla hjälpte till att rensa svampen. Den åts brynt och spädd med grädde till smörgåsbordet. Varje söndagsmorgon stod biff på matsedeln till frukost KL 10. Barnen fick med sina mödrar och plockade blåbär. Stora jordgubbsland bidrog till efterrätterna, liksom bigarrå- och äppelträd. Gårdskarlen ansåg det vara sin uppgift att plocka jordgubbar och klagade hos Augusta von Dardel, när han kom på Hans och Eva von Dardel med att plocka. Några möjligheter att konservera i modern mening fanns inte på Montebello, men en av mina meddelare kommer ihåg att buteljer och burkar sköljdes.

Alla måltider intogs i salen. Var det mycket gäster, dukades extra bord i hallen. Smörgåsbordet dukades på ett särskilt bord i salen. Damerna gick först och tog sig, varefter herrarna "skockade sig kring bordet och länge njöt av dess läckerheter". Det var alltid gående smörgåsbord utom då det var mycket gäster. Augusta von Dardel brukade låsa in sockret efter det att måltiden var avslutad, Ingen av mina meddelare kommer ihåg att man nånsin åt ute eller på någon av verandorna. En av dem säger dock att herrarna brukade röka cigarr och dricka punsch utanför någon av verandorna. En teckning från augusti 1893 avbildar mågen Carl Hederstierna och släktingen Otto Silfverschiöld vid ett av borden på gårdsplanen. På bordet står dryckesvaror, en flaska har en etikett med texten Kirsch på.

Familjen kallades till måltiderna med en gong-gong som hängde på en spik i en ek utanför entréverandan. Spiken finns när detta skrives fortfarande kvar.

Tvätt

Troligen skickade Auguste von Dardel bort en stortvätt just innan familjen flyttade ut för sommaren till Montebello. Tjänarna hade fri tvätt. Mina meddelare kommer ihåg att det ströks mycket på Montebello. I bouppteckningen nämnas en strykugn med 14 järn och 2 strykbräden. Någon riktig stortvätt förekom inte vad mina meddelare kommer ihåg, men att det tvättades är klart. Troligen skickades tvätten in till stan eller, som Fritz G. Boltenstern kommer ihåg, rodde man till "en gård i Askrikefjärden med tvätt, där man sedan hämtade den". Det fanns en stor mangel på Montebello, men den användes inte, den var enorm med stor stenkista och mycket tung att dra. Däremot gick man över till Tenö gård och manglade. Deras mangel var med fjädrar och lätt att åra.

Barnjungfrun som skötta pojkarna Boltenstern, tvättade upp pojkarnas randiga bomullsbyxor och blusar, Som Smutsades ner lätt. Hon fick också tvätta lite åt sin matmor, Amelie Boltenstern. Nils von Dardel, den ogifte sonen, fick hjälp med sin tvätt. Hans nytvättade strumpor hängde på tork på strumpläster för att de ej skulle krympa. I strumplästerna var det hål och de träddes upp på ett snöre till nästa gång de skulle användas.

Förströelser och avbrott

Fritz G. Boltenstern skriver i ett brev av den 4 maj 1975: "När någon medlem av något utländskt furstehus passerade med båt, skulle flaggor hissas. Att sätta en utländsk flagga under den svenska ansågs inte juste, ja, förolämpande, så blev det den svenska flaggan på "tornet" och aktuella flagga på de övriga stängerna. Men flaggor hade man inte alltid och kanske det inte fanns att köpa, så det blev för damerna att ändra på gamla el. sy nytt. Det var ett "snirspan o fäktan" för att få allt färdigt i tid", På en akvarell i privat ägo ser man Amelie Boltenstern som syr på en flagga. Vidare skriver Fritz C. Boltenstern i samma brev att "vid segelregattor vid Sandhamn tändes på kvällen kulörta lyktor vid Tenö, det kommer jag inte ihåg vid Montebello, men det hände att en eld tändes vid sjöstranden", Man förstår både av teckningar och av dagboken att flaggorna hissades och att Montebello illuminerades vid festliga tillfällen som familjehögtider och utländska furstebesök. Besök av främmande fartyg var spännande. Det hände då, alt man seglade ut till Trälhavet för att se när fartygen kom.

Under det första decenniet på Montebello hände det, att Fritz von Dardel gjorde ett avbrott i det stilla livet och gjorde längre utflykter för att fiska. I juli 1880 begav han sig med två herrar i en hyrd kolibribåt till Hummelmora i närheten av Ljusterö. De anlände framåt eftermiddagen, fiskade en stund och lade ut rev. Hela nästa dag fiskade de, med avbrott för goda måltider. Fritz von Dardel medförde dryckesvaror, de andra herrarna stod för maten. "Den enda tilldragelse, som afbröt enformigheten, var, när besättningen på den i närheten af Hummelmora stationerade pansarkryssaren Kare tog sig ett bad. Klipporna blefvo med ens betäckta med badande, som raskt kastade sig i vattnet. På en annan strand lite längre bort åsåg jag på afstånd förstås, kvinnornas bad i en enkel inhägnad af björkar genom hvilkas glesa löfverk man kunde skymta de unga baderskornas rosiga lemmar och behagliga rörelser, allt under det deras slifverklingande skrattsalvor upplifvade landksapet".

Ett nöje var också att från en förhyrd ångare i sällskap med vänner åse kappseglingarna på Kanholmsfjärden. Under hemfärden kunde de beskåda illuminerade villor, raketer och romerska 1jus på stränderna i skärgården.

Efter sin avgång från överintendentsämbetet blev somrarna mer ostörda på Montebello. Fritz von Dardel målar, ritar och fiskar med grannar, auditör Stuart på Storvass, hans son samt byråchefen Gerle. Han skriver att "glada middagar hos Stuart eller hos oss, voro de enda förströelserna under det lugna lifvet på Montebello". 1889 gjorde han ensam ett par dagars utflykt till Sandhamn, där han ägnade sig åt att teckna och måla. 1891 besökte en fransk eskader Stockholm, vilket föranledde familjen att ge sig ut på Trälhavet och titta på pansarskeppen. Samma dag eskadern skulle lyfta ankar, bröt en eldsvåda ut i Vaxholm som hotade att snabbt sprida sig i en stark vind. De franska matroserna ryckte ut och förhindrade eldsvådan att sprida sig. Bara två villor i Vaxholm blev förstörda. Mot mitten av 1890-talet blev Fritz von Dardels ögon sämre och sämre. Han begeammade varje tillfälle att måla och teckna. Han målade mycket efter naturen. Han njöt av stillheten på Montebello. Färre och färre gäster kom till Montebello. Hans egna ord i den handskrivna dagboken i juni 1897 uttrycker väl, hur han njöt av att komma dit ut. "Jag far till Montebello i full vårstämning, de stora ekarna med sin saftiga grönska, ängena liksom en turkisk matta med strödda blommor af alla nyanser, fruktträden i blom".

Utflyktsmål

På en akvarell ser man medlemmar av familjen von Dardel på pick=nick vid Mista. Mistaviken låg V om Montebello, I Pålsundet låg en liten holme som kallades Pannkakan dit man gjorde utflykter. Någon enstaka gång kunde det hända att man åkte till restauranten i Vaxholm eller på Rindön. En av mina meddelare kommer ihåg att det en gång var en stor fest på Vaxholms fästning. Mindre slupar hämtade folk vid bryggorna.

Fritz G, Boltenstern skriver att "Tenö har tydligen varit ö förr, en ö med Pålsundet på ena sidan och Stensundet å andra. Det fanns ett berg ej så långt borta från Montebello där man hade utsikt över vattnet "Stensundet" och den bebyggelse vi kallade Stensundet. Dit gick man då och då. In sommar hyrde Hans och Eva von Dardel en villa på Värmdön. Den sommaren var det några på Montebello som tog båten till en brygga på Värmdön. Augusta Hederstierna hade cykel med".

Umgänge

De viktigaste gästerna var förstås familjens medlemmar. De flesta av Fritz von Dardels barn gifte sig och skaffade sig stora barnaskaror, alla flitiga sommargäster på Montebello. Både Fritz och Augusta von Dardel och deras barn inbjöd ofta sommargäster till Montebello. Av både den tryckta och den otryckta dagboken framgår, att gästerna tillhörde deras vanliga umgänge i den högre societeten i Stockholm. Släktingar ur familjerna von Dardel från Schweiz, Ramel, Silfverschiöld, Lewenhaupt och Klingspor nämns ofta som gäster. Grannumgänge förekom föra mellan Montebello och villorna på Tenö udde. De enda som nämns, framför allt under de första åren, är familjen Stuart på Storvass och familjerna Gerle och Akrell, troligen Tenö udde. Höpkens står ofta omtalade som middagsgäster på Montebello. Nils von Höpken fyllde år på midsommardagen och då var det kalas med dans för ungdomarna på Bogesund. Familjen von Dardel var alltid med på dessa fester. Erik af Edholm nämner i sina memoarer att han besökte "Dardels på Montebello vid Vaxholm”.

I samband med att barnen von Dardel gifte sig ordnades alltid fester på Montebello. Gästerna kom då kl 16.50 med båten från Stockholm. Kl. 17.00 intogs middag, de äldre åt i salen och för de yngre dukades ett bord i hallen, där de fick glamma bäst de kunde. Ända till 40 personer kunde sitta till bords på Montebello. Efter middagen promenerade gästerna och spelade krocket. Det hände, att militärmusikkår. Spelade och de yngre dansade till. Kl. 22.00 hämtade specialbåt, troligen vid Montebellos brygga, och förde gästerna tillbaka till Stockholm. Det hörde till dessa fester att sonen Nils deklamerade egna verser, tillfällighetsdikter.

Förutom grannen på Bogesund kom också fröknarna Åkerhielm från det närbelägna Margarethelund ofta på middag till Montebello. Vid en sådan middag deltog också doktor Ekman från Vaxholm som tittat på von Dardels svärmors, Sophie Silfverschiöld, handled, vrickad då hon snubblade i en krocketport. Von Dardel tyckte Ekman var "extraordinärt klädd" och att han behandlade alla med opassande familjaritet.

Fritz och Augustas gäster sov sällan över, det gjorde däremot gärna barnens vänner. Yngsta dotter Amelie, då ogift, hade vid ett tillfälle några flickvänner ute, och de hade suttit och pratat hela natten, på flickors vis. Mamma Augusta blev så orolig på morgonen, då hon märkte detta, att hon gav dem kaffe och konjak till frukost, så att de ej skulle bli sjuka.

Många romanser fick sin näring på Montebello. Den "väna och aimabla" Matilda Norlin, som var gäst hos familjen von Vegesack o Vaxholm, kom och besökte flickorna von Dardel på Montebello. Sonen Fritz blev för älskad och samma sommar blev det förlovning till föräldrarnas stora förtjusning. Ungdomar strömmar ut och in på Montebello. Unga Augusta får besök av sin väninna Louise Hederstierna och hennes bror Carl. Sommaren efter firas Augustas förlovning med Carl Hederstierna på Montebello. Sommaren 1889 gifter sig mesta dottern Amelie med Gustaf Adolf Boltenstern och det blir åter anledning att ha stor fest på Montebello. Middag, promenader och dans till militärorkester roade gästerna. Vänner till familjen med sommarhem i Vaxholm besökte ibland Montebello. Von Dardel nämner familjerna von Vegesack och Boy.

På 90-talet blir det lugnare somrar. Ett stilla familjeliv utmärker Fritz von Dardels sista decennium på Montebello och det är barnbarnen som fyller huset med liv och rörelse. Augusta Ramel, Fritz von Dardels syster, kommer ibland på besök. Hans bror Alexandre och dennes fru Cécile kommer på besök på sommaren från Schweiz och hälsar på. De bida bröderna återupplivar gamla minne från barndomshemmet Vigner i Schweiz. Augusta Hederstierna brukade säg att "halva regeringen har varit på Montebello". Det var troligen sant, då hennes man dö var konsultativt statsråd.

Den stora festen, den som fortfarande lever i några av deltagarnas minnen, är guldbröllopsfesten den 29 juni 1896, Alla barn och barnbarn hade infunnit sig, utom sonen Carl och dennes hustru Ebba. Carl skötte en fabrik i Österrike, och det var strejk vid fabriken, som han då inte kunde lämna. Efter barnbarnens hyllningar på gården åt alla gemensam frukost. Sedan återupptogs hyllningarna och Fritz lottade ut tavlor som minne av dagen. Till middagen kom några inbjudna släktingar. Taffelmusik utfördes av Vaxholms kustartilleriregementes musikkår. Lyckönskningar, blommor och telegram strömmade in till paret.

Firandet varade i flera dagar och Fritz von Dardel verkar i sin dagbok nöja med att ha flera generationer Dardlar omkring sig. Man drack kaffe och förfriskningar på planen framför huset, musik och barndans roade de äldre. Han företog lustturer på hyrda båtar. I tre veckor var den stora familjen samlad och då var också brodern från Schweiz och hans hustru med, liksom Augusta Ramel. Barnbarnen var hela tiden i eller vid vattnet skriver Fritz von Dardel, och de metade, liksom brodern Alexandre. Barnbarnen sade, att han fick aldrig någon fisk för att han spottade på betet och det smakade nog inte så gott om hans saliv för han rökte så mycket pipa. De tre åldriga syskonen, Fritz, Alexandre och Augusta tillbragte mycken tid med att liva upp gamla minnen. När efter tre veckor den stora och livliga skaran försvann från Montebello, skriver Fritz von Dardel den 15 juli 1896 att "trots nöjet att njuta af min afkommas närvaro och mina syskonens sammanträffande troligen siste gången i lifvet kän/n/er jag ett visst behag att återtaga mina vanlige sysselsättningar i lugn och stillhet". Han kände sig trött och bedrövad över den alltmer försämrade synen, vilken så småningom helt hindrade honom från att ägna sig åt det som varit hans livselixir, rita och måla.

Barnbarnens sysselsättningar

Barnbarnen höll till mycket nere vid vattnet. De badade och metade. Många av dem lärde sig simma under somrarna på Montebello. Det hände att de fiskade ål och sedan var tvungna att flå dem, "vilket inte var trevligt", må segelbåtar och egenhändigt täljda barkbåtar lekte de med i vattnet.

Nästan var dag företog de en promenad fram till Bogesunds grind. De plockade svamp på vägen. Det låg ett utsiktsberg åt Bogesundshållet som också var mål för de vuxnas promenader. Fredrik von Dardel och hans kusiner beslöt att skoja med sin faster Augusta Hederstierna en gång. Hon brukade så till utsiktsberget på en skogs tig med sin hund. Kusinerna grävde en grop som de fyllde med vatten från ett kärr i närheten, täckte den med blad och barr, och låg och väntade bekom några buskar på att faster Augusta skulle ramla i. Men det bar sig inte bättre än att den som kom gående på stigen var Fredriks mor, Matilda....

Fritz G. Boltenstern kommer ihåg, att de äldre lärde de yngre vad seglen hette på förbipasserande båtar. Bröderna Boltenstern, som var yngel i barnbarnaskaran, lekte mycket i sin mammas lekstuga, som hade spis och möbler (troligen en gång ägde av Augusta von Dardel och komna från Råbäck). De lagade plättar, kräm av krusbär eller rabarber och kokade kaffe. Även kakor bakades, Thure Boltenstern hade kaniner, som det blev besvär med, de fick bara ungar hela tiden, Han hade också med sig kanariefåglar i bur till Montebello, som också skulle skötas om. De gjorde visselpipor av sälg. Eftersom det fanns mycket ek, fanns det mycket ek ollon, som man kunde göra små kaffepannor på fot av. På den tiden ingick botanisering under sommaren i skolarbetet. På Montebello fanns en växt press till hands för skolbarnen. Var det någon som fått underbetyg på våren, fick man läsa under sommaren. På en teckning finns läxläsning på verandan med informator avbildad. Fredrik von Dardel kommer ihåg att han läste matematik en sommar med någon av sina yngre kusiner, som tyvärr blev underkänd i alla fall. Det hände att pojkarna Boltenstern bodde kvar så länge in på hösten att de tog båten in till skolan i Stockholm på morgonen, och tillbaka till Montebello efter skoldagens slut.

Tennis spelades av de äldre. Krocket av gammal och ung. Krocketplanen bör av akvareller att döma ha legat på on gräsmatta framför huset. Tennisplanen låg i V, bakom huset. De yngre kunde få se på när de äldre kastade tombuteljer i vattnet och sköt på dem med gevär. Barnen hade gungor. Regnige dagar spelade de ping-pong i salen. Barnen lekte mycket med bilder från teaterpjäser och operor, ett omtyckt nöje när det regnade och då höll man till i hallen.

När man fått in en del av säden på Tenö gård, sattes tröskverket i gång. Det var ett litet stifttröskverk som hördes vida omkring, Då rusade barn barnen från Montebello till tröskverket som drogs med vandring på baksidan av loppen på Tenö gård.

Fritz von Dardel tog gärna emot barnbarnen på sin veranda och lät dem rita, måla och titta i hans album. Han noterar i sin dagbok om någon av dem visar hög för ritning.

De som fortfarande har minnen från sin barndoms somrar på Montebello talar med stor värme om livet där. De minns inte några större dispyter eller gräl mellan kusinerna. Extra spännande blev det då kusinerna från Schweiz kom till guldbröllopet i juni 1896. De kände ju inte dessa nå bra. En av dem, då 10 år, mötte sin första stora kärlek i sin livliga 10-åriga kusin Brita från Schweiz, "en flammande kärlek som varade hela veckan och som slocknade" när kusinerna spriddes igen. Vi guldbröllopet var det så många nattgäster på Montebello, att flera av pojkarna fick bo i ett officerstält, som slagits upp på gårdsplanen. Alla kusinerna utom en, som kört i studenten i Neuchåtel, var med om guldbröllopsfirandet. Barnbarnen hyllade Fritz och Augusta med att framföra tablåer med bilder ur de gamlas levnad. Pojkarna var utklädda till indianer, soldater, flickorna hade ungerska eller daladräkter på sig. Barnen åt festmiddagen i hallen. Efter middagen, medan de äldre intog förfriskningar på gårdsplanen, dansade barnbarnen på gräsplanen.

I den handskrivna dagboken visar Fritz von Dardel ett stort intresse för sina barnbarn, vilket inte alltid framkommer i den tryckta. Han skriver på ett roat och ömsint sätt om dem. Han är orolig om någon av dem är sjuk, en av dem hade en tid binnikemask, vars botande han med oro följde. Han avbildar dottersonen Thure som lär sig rida på den stora hunden Thor, omgiven av de övriga hundarna i familjen. Lite senare skriver om ett av barnbarnen att han utgör "sin mormors fröjd och hela husets intresse". Barnbarnen brukade uppvakta Fritz von Dardel med blommor på Fredrikedagen den 18 juli.

När Fritz von Dardels ögon blir sämre på 90-talet märke det i hans måleri, akvareller och teckningar blir suddigare. För alt skaffa honom sysselsättning, när han inte längre kunde teckna och måla, gav man honom lappar av helsiden som ban repade upp, så det blev bara trådar. Barnbarnen kunde få hjälpa honom med detta, Trädarna användes sedan som kuddstopp.

Barnbarnens lekkamrater

Bland grannfamiljerna på Tenö och öarna runt omkring fanns: familjer med barn, vilka barnbarnen von Dardel lekte med ibland. Pojkarna Boltenstern lekte med en pojke Sjöquist, vars föräldrar bodde på Höganäs, en brygga snett emot Tenösund. Familjen Zethraeus, som bodde i villan närmast Tenö brygga, hade barnbarn som var jämnåriga. De ägde en båt i vilken man kunde ro 8-10 stycken. Pojkarna Boltenstern fick vara med och ro ibland.

På Bogesund brukade en släkting till Nils von Höpken bo, Amelie Wachtmeister, född von Knorring. Barnbarnen på Montebello brukade leka med pojkarna Wachtmeister i ett torn på slottet. Mellan Tenölandet och Karlsudd låg en holme, bebodd av intendent Granberg vid Nationalmuseum. Hans två pojkar tillhörde också dem som pojkarna på Montebello lekte med.

Någonstans i skärgården bodde en familj Geete som besökte Montebello ibland. Fritz G. Boltenstern kommer ihåg att en son, Porse Geete, var tillsammans med Fritz von Dardels barnbarn ibland. Fritz von Dardels barnbarn var si många själva, att de behövde aldrig sakna lekkamrater, då de vistades på Montebello.

Avslutning

Sommarlivet på Montebello framstår ljust och lyckligt både i Fritz von Dardels minnesa teckningar och i barnbarnens berättelser. Det finna många som minne gin barndoms somrar på stora sommarställen liknande Montebello, med kusinmöten, bad, lek, bigarråträd och för många jordgubbar till efterrätt. Det helt unika med Fritz von Dardels Montebello är den mängd teckningar och akvareller som förevigar den stora. familjens sommarliv på ett sommarslott i Stockholms skärgård. Hos praktiskt taget varje ättling finner man många skisser, teckningar, akvareller och ett litet antal olja och pasteller som dokumenterar livet där.

Pojken slår på gong-gong, vuxna spelar tennis, familjesamling på planen framför huset. Augusta Hederstierna tar sin dagliga promenad med familjens hundar, Thor, Gypp, Tipp och Kiss. Thor, Fritz von Dardels älsklingshund, finns avbildad på ett otal Teckningar. Han hade fått Thor av sin syster, Augusta Ramel. Amelie Boltenstern sömmar på en flagga. Lucie von Dardel vilar i an hängmatta, medan pojkarna Gustaf och Georges leker bredvid. Kullan räfsar, gårdskarlen bär ett ok med två hinkar. Kokerskan står i dörren till Köksflygeln. Gårdskarlen kör upp skottkärran med ved från vedskutan. Pojkar målar med vattenfärger på Fritz von Dardels veranda. Sommarläsning med informator finns med. Man ser den nu rivna Tenö gård på andra sidan vilken. Själva huvudbyggnaden med sina verandor och krokanliknande torn finnas med på mängder av teckningar och akvareller, ibland skymtande som ett sagoslott i bakgrunden.

Fritz von Dardel har för eftervärlden med penna och pensel bevarat en helt unik svit med ögonblicksbilder av en stor familjs lyckliga, sorglösa sommarliv under de två sista decennierna av 1800-talet,

Sammanfattning

Hovmannen, ämbetsmannen och konstnären Fritz von Dardel övertog 1879 arrendekontraktet på sommarstället Montebello på Bogesundslandet, mittemot Vaxholm. Montebello blev under några decennier ett slutet sommarparadis för hela familjen von Dardel, barn och barnbarn. De normer och värderingar nom styrde livet i de högre samhällsklasserna i storstaden fick härska också under sommarmånaderna på Montebello. Att döma av bouppteckningen efter Fritz von Dardel var Montebello mycket rikt möblerat, möblerat på ett sätt som man knappast förknippar med en sommarbostad idag, men som var vanligt i de borgerliga sommarvillorna av den storleken på den tiden. Uppdelningen i "damernas veranda" och "Fritz veranda" var också utmärkande för den tidens könsdifferentiering i den borgerliga klassens sällskapsliv. Augusta von Dardel tillbragte mesta delen av dagen stilla på sin veranda, ansågs vara lite loj och orörlig. Hon förväntade sis att husets kvinnor skulle finnas runt henne, Under de två företa decennierna kom många gäster till Montebello, släktingar och vänner till familjen, alla ur den aristokratiska och högborgerliga miljö som de själva hörde till. Något intensivt umgänge med sommargäster som inte tillhörde den vanliga umgängeskretsen finns inte bekräftat i dagböcker eller minnen. Familjens ekonomiska resurser tillät ett dyrbart sommarhushåll som krävde en stor tjänarstab. Kvinnorna i familjen ägnade sig inte åt tyngre hushållsgöromål. Inget av barnbarnen jag intervjuat kommer ihåg att de nånsin bäddade en säng. Fritz von Dardel nämner i sin dagbok att det var väl värt ekonomiska uppoffringar att söka behålla Montebello som alla var så fästade vid.

Huvudbyggnaden var en stor och fantastisk träbyggnad i två våningar. På udden låg också flera andra byggnader. Det stora frågetecknet under insamlandet av uppgifter om von Dardels Montebello har varit varför Nils von Höpken lät alla dessa byggnader jämnas med marken, liksom andra byggnader på Bogesunds ägor fick förfalla tills man var tvungen att riva dem. För att kunna ge ett svar på detta krävs omfattande studier av de källor som står till buds rörande Bogesunds slott och ägor och Statsverkets övertagande av desamma. Ämnet är så stort i sis alt det ser stoff till en egen uppsats och jag finner inte anledning att låta dessa frågor ingå i denna B1 uppsats.

---

---

Texten ovan har skannats in från ett pappersdokument. Det kan förekomma några stavfel.

De mesta illustrationerna är gjorda av Fritz von Dardel.